Jag är ganska full. Har druckit rödvin och halsar malibu."Caribbean rum with coconut" hur översätter man det sådet låter normalt? Vill ge upp, vill ändå inte

Självkänslan är på noll. Jag är helt off. Jag vill inte. Jag vill gömma mig i min säng.



+ 6 kg sen utlandsresan

Jag vill hem. Jag vill inte bli lärare för jag kommer bli världens sämsta.

Jag är en sådan elak människa. Jag skäms över mig själv, jag tycker synd om mina föräldrar som har mig som dotter. Varför kan jag inte visa medkänsla? Varför ska jag såra alla jämt?

Har köpt mat o vin för 600 kr. Har nya kläder och ny parfym. Har dukat m mitt finporslin för första gången och tänt massvis av ljus.


Och han smsar och säger att han kan srtanna ca 45 min, och frågar om vi kanske kan ta middagen en annan gång.



Vad trodde han, att jag skulle värma två panpizzor i micron?

Imorse 06.32 fick jag flera oläsliga sms från min älskade <3 Tur att jag känner henne så bra så jag förstod vad som stod. Hon hade tagit en överdos. Jag försökte ringa 16 ggr och messade utan respons. Hon har just flyttat så någon adress kände jag inte till förrän jag letat lite. Jag ringde 112 -för första gången i mitt liv. Inget får hända henne.

Jag fick berätta allt möjligt, vad som hänt, vad hon äter för mediciner, namn, födelsedatum, mobilnummer. Jag var så jävla orolig. När jag visdte att polis och ambulans hämtat henne och jag fått tag på hennes syster så cyklade jag till jobbet. Cyklade in i en annan cyklist. Grät. Kom fram och tog mig samman.


hela dagen gick som i dimma och jag orkade inte hålla isär jobb och privatliv så jag stack. Pratade med Themanas mamma i telefon och sen ringde Themana mig. Jag har varit så orolig. Hon är min bästa vän. Det var så skönt att få prata med henne!

nu vet jag att hon ligger inne med dropp, har blivit sydd och får hjälp. På någotvis är hon där hon kan få som bäst hjälp och det är varför jag i skrivande stund känner mig ganska trygg och lugn

Älskar hur jag först, i tanken, föraktar dem som köper färdigrätter. Kommer på mig själv med att vilja äta färdigrätter jämt så mycket jag orkar och mer, jag vill ha tio stycken nu. Sen läser jag innehållsförteckningen. Äcklas o skäms över att stå där. Slänger ifrån mig förpqckningen. Går tre varv i butiken. Känner längtan efter att köpa färdigrätter. Känner skulden. Går tillbaka, tittar på dem. Köper inte. Men jag vill.

'Är du säker på att du verkligen har borderline?', 'Vadå, att ha svårigheter i relationer, det låter ju inte som du', 'Borderline? Det är väl sådana som klär sig i svarta kläder, har för mycket smink och lyssnar på alternativ musik', 'Nej det kan inte stämma, du ser ju alltid så glad ut!', 'Blir lätt arg står det... Men du blir ju aldrig arg!'

Ingen förstår. Det kanske låter krasst men så känns det. När jag läser om borderline kan jag identifiera mig i så mycket samtidig som jag i vissa saker känner absolut att 'nejnejnej det är inte jag'

Vi pratade lite om det. Att borderline är så stort och att två människor med borderline-diagnos kan skilja sig otroligt mycket åt.

Och vad tror sig alla veta? Min familj och mina närmaste vänner har fått veta att jag har fått diagnosen. Men dom vet inte vad jag gör eller känner när jag mår dåligt. Jag ringer dom inte och berättar för jag vet ingenting. Jag säger inte att jag har kräkts halva natten för att igår mådde jag så dåligt att jag drack två liter vin och tog en karta alvedon bara för att slippa mig själv ett tag.

När jag blir förbannad och gör mig själv illa berättar jag inte att "jag blev så arg förut att jag slog mig själv och skar mig i panik över hela armen och handen'

När jag funderar på att svälja ett rakblad eller står vid en tågräls skickar jag inte ett sms och berättar det.

Jag skulle kunna skriva hur mycket och hur länge som helst men kan ändå inte förklara. Jag kan inte förklara någonting. Jag hoppas att diagnosen kommer att hjälpa mig till att få rätt hjälp.

Idag ska jag iväg på sånglektion. Det är min första. Kul men lite nervöst.

Sitter på jobbet nu och planerar. Har ätit ca två dl fil och 1 dl all bran med kanel på idag.

Mannen jag träffar, ja just det ni som läst min förra blogg vet ju att jag hade sagt att vi skulle sluta ses och höras när han skiljt sig men nu ska vi ändå fortsätta ses. Ja alltså han är så upptagen nu. Jag känner mig bortglömd.

Jag har ätit tre skålar popcorn med smält smör och ost på. Kräktes och sedan åt jag 6 st kanelbullar.

Allt är som vanligt alltså.

Nu börjar jag om.