Älskar hur jag först, i tanken, föraktar dem som köper färdigrätter. Kommer på mig själv med att vilja äta färdigrätter jämt så mycket jag orkar och mer, jag vill ha tio stycken nu. Sen läser jag innehållsförteckningen. Äcklas o skäms över att stå där. Slänger ifrån mig förpqckningen. Går tre varv i butiken. Känner längtan efter att köpa färdigrätter. Känner skulden. Går tillbaka, tittar på dem. Köper inte. Men jag vill.

'Är du säker på att du verkligen har borderline?', 'Vadå, att ha svårigheter i relationer, det låter ju inte som du', 'Borderline? Det är väl sådana som klär sig i svarta kläder, har för mycket smink och lyssnar på alternativ musik', 'Nej det kan inte stämma, du ser ju alltid så glad ut!', 'Blir lätt arg står det... Men du blir ju aldrig arg!'

Ingen förstår. Det kanske låter krasst men så känns det. När jag läser om borderline kan jag identifiera mig i så mycket samtidig som jag i vissa saker känner absolut att 'nejnejnej det är inte jag'

Vi pratade lite om det. Att borderline är så stort och att två människor med borderline-diagnos kan skilja sig otroligt mycket åt.

Och vad tror sig alla veta? Min familj och mina närmaste vänner har fått veta att jag har fått diagnosen. Men dom vet inte vad jag gör eller känner när jag mår dåligt. Jag ringer dom inte och berättar för jag vet ingenting. Jag säger inte att jag har kräkts halva natten för att igår mådde jag så dåligt att jag drack två liter vin och tog en karta alvedon bara för att slippa mig själv ett tag.

När jag blir förbannad och gör mig själv illa berättar jag inte att "jag blev så arg förut att jag slog mig själv och skar mig i panik över hela armen och handen'

När jag funderar på att svälja ett rakblad eller står vid en tågräls skickar jag inte ett sms och berättar det.

Jag skulle kunna skriva hur mycket och hur länge som helst men kan ändå inte förklara. Jag kan inte förklara någonting. Jag hoppas att diagnosen kommer att hjälpa mig till att få rätt hjälp.

Idag ska jag iväg på sånglektion. Det är min första. Kul men lite nervöst.

Sitter på jobbet nu och planerar. Har ätit ca två dl fil och 1 dl all bran med kanel på idag.

Mannen jag träffar, ja just det ni som läst min förra blogg vet ju att jag hade sagt att vi skulle sluta ses och höras när han skiljt sig men nu ska vi ändå fortsätta ses. Ja alltså han är så upptagen nu. Jag känner mig bortglömd.

Jag har ätit tre skålar popcorn med smält smör och ost på. Kräktes och sedan åt jag 6 st kanelbullar.

Allt är som vanligt alltså.

Nu börjar jag om.