Vaknar vid kl 4 inatt med 39 graders feber och har världens frossa. Tar alvedon, dricker massvis med vatten och känner mig allmänt döende. Vid kl 6 har jag bestämt mig för att jag är en superwoman och att jag inte är sjukare än vad jag gör mig. Ignorerar alla plåster ifrån nattens plötsliga vilja att skära sönder halva benet, klär mig och går till Maxi och köper mat "för nu ska jag bli frisk" äter upp maten och bestämmer mig för att spy upp den vilket jag gör, jaha. Läser kurslitteratur och hoppas på att somna om en stund innan jag klär mig i min för tillfället snyggaste outfit, lockar håret och går till mitt jobb för att lämna en liten julklapp. Sen ska jag jobba 8 timmar ikväll och skriva 10 sidors uppsats. Och mitt i allt det här vill jag bara dö och gråta eller ta ett jävla glas vin. Jag kommer aldrig bli vän med mig själv. Aldrig.